heyholetsgo.blogg.se

Det var så härligt ett tag. Vi åkte med min båt i solskenet och imponerades alla av hur bra den tog vågorna. Så plötsligt lade den bara av. Motorn är nu sönder igen. Den går sönder i stort sett varje gång jag kör med den. Vi fick hojta och vinka på passerande båtar och till slut tog ett muskelberg hand om oss och bogserade in oss. Mina vänner lämnade mig och kvar satt jag i min dysterhet på bryggan och tittade på min trasiga båt. Då ringde Björn Gustafsson. Han märkte genast att något stod fel till. Och jag berättade och vi satt tysta. "Ska vi ses på en fika", föreslog han. "Jag vet inte vilket sällskap jag är", sa jag. "Asch, det blir trevligt", sa han. Och så träffades vi och Björn var blondare än någonsin och han sken i ansiktet och så gav han mig en låda. Titta, vad fint.

"Det är en present till dig", sa Björn. "För att du är så ledsen för det där med båten." Och så berättade Björn att han hade plockat dem med sin mårrfar häromdagen. Han uttalade det så. Mårrfar. "Gräddstuva dem", sa Björn. "Då blir de riktigt goda."

Det är precis vad jag ska göra nu. Gräddstuvad kantarelltoast.