Vi tuggar substitut för att vi inte har något annat.
Och alla bara klagar, över inte piss. Vilket får mig att börja tänka över livet.
Otrohet, svek, krossade kärlekar?
Jag har nästan börjat tänka att livet inte är värt mödan. Vafan? klart det är det.
Tänk att få resa utomlands och upptäcka nya spännande mål, nya kärlekar, frossa i glass med en vän och allt annat.
De överväger ju det dåliga så mycket! och jag antar att livet är som en bergoch-dalbana. Men jag vill inte bli som alla de andra bittra satarna som sitter hemma och tar livet för givet.
Yeah, När jag kommer tillbaka så kommer marken börja skaka, de som inte är galna blir galna, saknar det dom aldrig haft! ;)
