dokument inifrån.

jag hatar denna känslan, som äter upp mig inifrån.
och det svåra är när jag vill förklara den för dig och det inte går.
jag vill verkligen förklara den men det går ju inte.
och när jagsäger att det inte går så är det inte bara någonting jag säger.
jag har svårt att finna ord.
det är då min åldersgräns sänker sig ner till nivå: 4

jag hatar den så mycket att jag skulle kunna göra slut på den med vilket resultat det än förmodas bli.
jag vill inte att det ska va såhär. men jag vet att det är såhär. och då är det så.
resultatet av det är inte en hel människa, utan en människa som alltid tror sig vara ett substitut för en annan.
du vet inte min jävla historia som skulle må bäst av att suddas ut.

du skulle vara lyckligare då.
och när jag talar i gåtor så orkar jag inte ens förklara

jag orkar inte plåga mig själv med denna jävla självinsikt mer.
jag vet hur jag själv fungerar, jag kan ta ansvar för det, och jag kan se hur mitt beteende påverkar min omgivning.
men kan jag hantera det, nej. hjälp

en gång så hade jag en mikael. och han var bra på att hjälpa mig. ett steg i taget.
jag älskade dig, och jag är glad att jag hade dig.
ävenom jag inte sagt det, fast jag borde.

haj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0